Vanvård av de äldre

Läste den här artikeln på Aftonbladet.
Det är fruktansvärt hur han blev behandlad men jag frågar mig ändå, varför lät hans familj honom vara kvar på det där stället?

Flera gånger i veckan besökte familjen Per. När de kom till vårdavdelningen, möttes de av en stank av urin. Golven var så kladdiga att skorna fastnade.

Om ni hade kommit till ett hotell som såg ut så här, hade ni då stannat kvar? De besökt honom flera gånger i veckan och det såg alltid likadant ut. Mer än en gång så hittade de honom inkletad i avföring och visst, nog kan det vara så att de hade otur med tajmingen och bara råkade komma dit precis när han hade själv orsakat en olycka men det förklarar inte resten av vårdavdelningens tillstånd och utseende.

Precis som personalen på vårdavdelningen har förlorat något av sin empati och inte längre är en näste till sina med brödrar och systrar så har även den anhöriga brustit i sitt ansvar.
För att avslutningsvis citera Bo Kaspers Orkester:

Det är inte mig det är fel på
det kommer du fatta en dag.
Det är dig det är fel på
som orkar med en sådan som jag

Detta inlägg är pingat på Intressant.se
Andra bloggar om: vanvård, aftonbladet, vårdhem, ansvar

Så trött...

Vi har egentligen cellmöte hemma hos oss ikväll men jag sitter inne i datorrummet istället. Orkar bara inte med att vara social mer idag.

Jobbade 8 timmar, cyklade (tack och lov i nerförsbacke) till ett möte som varade till kl 18. Cyklade upp för backen igen, tog säkert 15min att cykla ner för backen hur lång tid det tog att cykla upp för den vet jag inte men det var längre och jobbigare.
Håller på/är sjuk vid varje steg på vägen till affären där jag skulle kolla om mitt paket hade kommit (det hade det inte) slog det lock för mina öron.
Jag bröt mot dieten och åt en bagle på mötet som genast straffade sig med illamående och ont i magen. När jag äntligen kom hem så hade jag ingen direkt aptit så det jag har ätit idag till kvällsmat är:

1. En bagle med skinka och någon slags ost
2. Ungefär en skål med blandade frukt och bär med grädde

Slutsats:

1. Jag mår kasst
   
2. Jag går tillbaka till sängen och lägger mig igen hoppas att jag snart kan få gå och lägga mig på riktigt.
3. Zzzzzz....
   

Sarkastiskt uttalande om distrikssköterskan här

Skadlig är sur, nej han är snarare förbannad. Skaldig hade behövt låna lite av sin fars blodtrycksmedicin

Bland annat på grund av ovannämnda far. Det är dock inte min far jag är förbannad på. Nej det är den fantastiska distriktssköterskan som regerar i hålan där min far bor.

Jag kanske ska ta och berätta hela historien eller i alla fall större delar av den:
Lille far fick nyligen en pacemaker, och med nyligen så menar jag igår. Sår där de stoppade in den läckte en hel del blod. Igår kväll så hade blodansamlingen vid hans hals vuxit till oroväckande proportioner under sitt plastiga skynke. En kunnig svärson vågade byta bandaget och uppskattade mängden blod till att vara ca en deciliter.

Nästa morgon hade det ansamlat sig lika stora mängder igen. Far min bestämmer sig för att det kanske kan vara dags att låta någon titta på det. Så han åker till den lokala distriktssköterskan (kan ni inte se framför er hur pösig hon ser ut på sin stol?) som när hon får höra att far inte har någon bokad tid säger:

– Det är som med tågen. Har man missat dem så har man.

Min far i det läget tänkte att han skulle visa hur plåstret såg ut just då, vem vet det hade kanske fått henne att vilja prioritera det hela lite högre. Frun säger dock snabbt.

- Jag vill inte titta på det där!

Hon instruerar min fadersgestalt att sätta sig på en stol samtidigt som han känner att plåstret släpper på grund av trycket av det ansamlade blodet och hur det rinner ner längs sidan på hans kofta. Snäll som han är sätter han sig dock ner och väntar.

Herr Skadlig (den äldre) är precis som herr Skadlig (den yngre) tålmodiga och snälla personer men när han hör frun ifråga sitta och prata i telefon och skratta i ett vad som måste vara ett nöjessamtal blir han fly förbannad…

Tyvärr så ingick det inte i hans förbannelse att skälla ut människan i fråga och anmäla henne för vad man nu kan hitta på i ett sådant här läge. Istället så går bort till läkarstationen där han genast tas emot. Sköterskan stationerad där ringer det närbelägna (nåja) lasarettet och min far blir instruerad att han ska komma in så att de kan fixa problemet.

Men är detta hur man ska behandla en nyopererad människa? Om distriktssköterskan visste eller inte att han var nyopererad vet jag inte men intryckte jag fick var att det inte spelade någon roll för henne. Hon var inte intresserad av den skadade människan framför henne. Det enda som betydde något för henne var att hennes protokoll skulle följas.

Tillskillnad från så många bloggar i den här tiden så har det inget med partitillhörighet eller vem som har makten. Frågan är endast, ser du en människa framför dig?

Detta inlägg är pingat på Intressant.se
Andra bloggar om: distriktsköterskan, vård, vanvård, pacemaker

Sopspionen ser vad du gör

Kändes det hotfullt? Bra det var meningen.
Jag är en av de där extremt ärliga och nervösa som får nervösa ryck när jag går igenom larmbågar i affärer. Skönt att man inte längre behöver gå så långt från hemmet för att känna sig hotad.
Är man som jag så är det nämligen inte så att man bara blir nervös när man vet att man har gjort något fel. Bara risken att man har gjort något dumt kan vara nog så nervöst.

Det jag något förvirrat försöker prata om är sopspioner. Tack och lov så är de inte ute efter de som råkar ställa något snett:

" -Vi är inte ute efter att jaga Svenssons som råkar ställa en tidningskasse vid sidan av behållaren. Detta handlar om folk som medvetet skräpar ned vid våra stationer, säger John Strand."
artikel

Det känns ju lugnande ända tills man läser den här artikeln och den här och den här.
Är det inte roligt säg? Först så säger de att de inte ska jaga vanliga "Svenssons" och sen som i första artikeln har de gjort just det. Sen straffet dessutom... jag kan inte riktigt bestämma mig om nerskräpning värderas högt eller om sexuellt ofredande värderas lågt.

I de två andra fallen så har vi ett annat problem. Det som är problemet där är ett konstruktionsfel. Här har vi två personer som faktiskt ville sortera sitt skräp men som mislyckades pga designen på soptunnorna. Hålen till behållarna var för små för att de skulle kunna lämna sitt skräp. Nästa designfel var att det på plats inte fanns någon information om vad man ska göra när ens skräp inte får plats.

Hade något av ovan fungerat bättre så hade den totala förtjänsten för samhället varit högre. För även om böterna är höga (den gamla damen kom dock undan) så kommer de inte i närheten av kostanden för samhället i form av rättegångar osv.
Detta inlägg är pingat på Intressant.se
Andra bloggar om: sopor, sopspion, hemfrid