Sarkastiskt uttalande om distrikssköterskan här

Skadlig är sur, nej han är snarare förbannad. Skaldig hade behövt låna lite av sin fars blodtrycksmedicin

Bland annat på grund av ovannämnda far. Det är dock inte min far jag är förbannad på. Nej det är den fantastiska distriktssköterskan som regerar i hålan där min far bor.

Jag kanske ska ta och berätta hela historien eller i alla fall större delar av den:
Lille far fick nyligen en pacemaker, och med nyligen så menar jag igår. Sår där de stoppade in den läckte en hel del blod. Igår kväll så hade blodansamlingen vid hans hals vuxit till oroväckande proportioner under sitt plastiga skynke. En kunnig svärson vågade byta bandaget och uppskattade mängden blod till att vara ca en deciliter.

Nästa morgon hade det ansamlat sig lika stora mängder igen. Far min bestämmer sig för att det kanske kan vara dags att låta någon titta på det. Så han åker till den lokala distriktssköterskan (kan ni inte se framför er hur pösig hon ser ut på sin stol?) som när hon får höra att far inte har någon bokad tid säger:

– Det är som med tågen. Har man missat dem så har man.

Min far i det läget tänkte att han skulle visa hur plåstret såg ut just då, vem vet det hade kanske fått henne att vilja prioritera det hela lite högre. Frun säger dock snabbt.

- Jag vill inte titta på det där!

Hon instruerar min fadersgestalt att sätta sig på en stol samtidigt som han känner att plåstret släpper på grund av trycket av det ansamlade blodet och hur det rinner ner längs sidan på hans kofta. Snäll som han är sätter han sig dock ner och väntar.

Herr Skadlig (den äldre) är precis som herr Skadlig (den yngre) tålmodiga och snälla personer men när han hör frun ifråga sitta och prata i telefon och skratta i ett vad som måste vara ett nöjessamtal blir han fly förbannad…

Tyvärr så ingick det inte i hans förbannelse att skälla ut människan i fråga och anmäla henne för vad man nu kan hitta på i ett sådant här läge. Istället så går bort till läkarstationen där han genast tas emot. Sköterskan stationerad där ringer det närbelägna (nåja) lasarettet och min far blir instruerad att han ska komma in så att de kan fixa problemet.

Men är detta hur man ska behandla en nyopererad människa? Om distriktssköterskan visste eller inte att han var nyopererad vet jag inte men intryckte jag fick var att det inte spelade någon roll för henne. Hon var inte intresserad av den skadade människan framför henne. Det enda som betydde något för henne var att hennes protokoll skulle följas.

Tillskillnad från så många bloggar i den här tiden så har det inget med partitillhörighet eller vem som har makten. Frågan är endast, ser du en människa framför dig?

Detta inlägg är pingat på Intressant.se
Andra bloggar om: distriktsköterskan, vård, vanvård, pacemaker