fredag, oktober 27, 2006

Den blöta viljan

Den fria viljan är som vatten
Mjuk som siden när man smeker den
Hård som sten när man slår den.
Frys den och den berg kan sprängas
Låt den vara och den kan flytta berg

Du kan spärra in den i ett kärl
Men den blir död och fadd
Låt den löpa fritt
Och den finner nya vägar
Okända för människor

Låt den rusa som en vägg
Och den kan krossa allt i sin väg
Dess frånvaro skapar ödemarken
Där inget liv finns

Men det levande vattnet ger liv
Åt minsta tuva och högsta träd
Åt minsta barn och störta man

Mammons pojkar

Om man vill så skulle man kunna se på regeringens nya budget som ett utspel från Mammon. Först ger man pengar till folket:
"Oh jag har fått 400kr mer i månaden"
Sen säger man att a-kassan ska öka i pris:
"Oh nej! Jag får 300kr mindre kvar per månad!"

Observerade ni vad som hände här. Även om det i det här påhittade fallet (med något rimliga siffror) blev så att person tjänar 100kr/månad på reformen så är den upplevda förändringen av inkomsten -300 kr/månad.

Som jag ser det så är det ett slag mot facken och ett anrop till vår girighet.
Det är så många av regeringens utspel som går mot facken att det känns som om de aktivt motarbetar dem.
Jag undrar om de någonsin har behövt använda facket själva?
Ironiskt nog så verkar det som om deras försök har fått en omvänd reaktion med folk som strömmar till facken för att visa dem stöd och förstås att få skydd.
Men som C.S. Lewis skrev så är det inte en god gärning bara för att effekten råkar bli god.

Men det är väl ett del av deras generella politik. Sköt dig själv och skit i andra. Vad gör det hur det går för alla dem andra? Jag har ju ett välbetalt jobb och jag behöver inte sjukvård...

Det jag inte riktigt kan förstå i det hela är varför Kristdemokraterna är på deras sida. Om någon kan så får de uppriktigt sagt gärna förklara det för mig.
Jag tycker bara att det här i så mångt och mycket inte passar in med bibelns och Jesus budskap om kärlek till din nästa...

Detta inlägg är pingat på Intressant.se
Andra bloggar om: mammon , girighet, a-kassan, regeringen

måndag, oktober 09, 2006

If I die before I wake...

Är du rädd för döden? Vet du vad dödsrädsla är?

Det var inte jag, det gjorde inte jag. För att citera Robbin Williams "I'm not afraid of dying I just don't want to".
Håll med om att det finns en viss skillnad där. Att inte vilja dö och att inte vara rädd för det är inte samma sak. Tror att det är väldigt lätt att man bli handlingsförlamad av skräck. Det finns så mycket i världen som kan döda oss så att om man tänker på det för mycket så kan vi inte längre fungera.

Nåja, jag sa att jag inte var rädd för döden.
Så vad ändrade sig? Vad kunde få en stor (nåja) stark (ehmm) man i sina bästa dar att bli rädd för döden? Hur lyckades den gamla bonden skrämma lite vett i mig?
Ack, det var det som för eller senare fäller oss andra. Det som fällde mig var kärleken.
Kärleken den som besegrat större män än mig. Förresten Romeo räknar jag inte till dem. Romeo var en liten emo-tonåring ;-)

Jag kommer inte riktigt ihåg när det var men jag kommer ihåg var jag var. Jag cyklade vid sjukhuset när jag plötsligt insåg att om jag dör så får jag inte vara mer tillsammans med Amiechan. Det var en ganska stor överraskning att helt plötsligt inse att man absolut inte under några omständigheter ville dö.
En tro på liv efter detta hjälper inte riktigt i det läget. Att vara borta från henne 9 timmar pga arbetet är nog så ansträngande, att behöva vänta tills domedagen känns lite mäktigt.

Så så är det, varje gång jag tänker på att döden och Amiechan så får jag små anfall av skräck. Antar att det finns sämre anledningar att vara rädd dock.

Pingat på Intressant.se
Andra bloggar om: dödsräddsla, kärlek, döden, räddsla