Vad tror du egentligen?

En vän till mig var nyligen på begravning och störde sig något på hur fanatisk prästen lät när hon talade om Gud. Jag frågade varför min vän tyckte det och fick reda på att det var för att min vän tyckte att prästen saknade verklighetsförankring och att om man bara hade bytt ut namnet på guden så hade det kunnat vara islamsk fanatism istället.

Jag förklarade att kristendomens gud och islams gud är samma gud och sen kommenterade jag att om prästen verkade sakna verklighetsförankring så berodde det nog på att de startar från olika grundsyner. Prästens syn på att det finns en gud som har skapat världen är minst lika logisk som att det bara finns naturlagar om man accepterar att en gud är en möjlighet. Det finns inget i vetenskapen som säger emot att Gud finns lika lite som det finns något i bibeln som säger att naturlagarna och fysik och kemi inte finns.

Tror att det är viktigt att komma ihåg att bibeln är inte skriven av Gud. Den är skriven av människor. Hade Gud skrivit den så hade Genesis troligen varit något längre och skriven så att vi fortfarande inte hade förstått den. Om man nu vill ha en tekniks beskrivning av skapelsen.

Jag tror att en stor del av problemet är en språkförbistring och då i användning av ordet "tro". Kristna har minst sagt en stor del av skulden i det hela, eller om det bara är språket som inte riktigt räcker till. För när en kristen säger att de tror på Gud så menar de inte det som:
"Hm jag tror att det kanske kommer att regna imorgon"
utan det tror på det som:
"Jag tror att solen kommer att stiga upp från öster imorgon"
Åtminstone i våra bästa stunder för visst händer det att man tvivlar.

Det finns lite mer språkförbistring på engelska, där finns det nämligen ett ord som heter "faith". Faith kan översättas till "tro" men det kan också översätts till "tillit". Det är då tillit till Gud. Vi litar på att han vill oss väl precis som man vi litar på en mor eller en far.

Jag tror att ofta när vi börjar tvivla så är det den här tilliten som har fått sig en knäck. När man ser allt tråkigt som händer i världen så är det lätt att tvivla på en god Gud som kan låta sådana hemska saker hända. Men det mesta av det dåliga i världen sker på grund av våra och andras egna val. Vi väljer om vi vill göra goda handlingar eller onda.
Jag ser det lite som en god förälder. En god förälder räddar inte sitt barn från att någonsin skada sig. Ett ständigt beskyddande från alla faror leder bara till hjälplöshet, modeordet är visst curlingförälder men jag ogillar modeord :)

Gud är dock ingen dålig förälder och Gud älskar oss så mycket att det inte finns något som Gud inte kan tänka sig ge oss. Men Gud låter oss göra våra egna val och precis som en god mor eller far så tröstar Gud oss om vi vill när våra val har gett oss sorger.

Något att minnas är att oavsett hur mycket vi säger att vi hatar Gud, smädar eller hävdar att Gud inte finns och hur mycket vi än sårar honom så kommer Gud att precis som en god förälder fortsätta älska oss.

Detta inlägg är pingat på Intressant.se
Andra bloggar om: kristen, islam, tro, fanatism, gud