Predikan som vår lokala präst pratade om i söndags var Matteus 7:1-5 . Hon kommenterade att många hon pratar med fokuserar väldigt mycket på hur operfekta de själva är. Hon sa något i stil med att folk ser en bjälke i sitt öga när det kanske snarare är en flisa.

Till att börja med så är det ju så att saker som är nära en själv ser större ut :)
Men i övrigt så ogillar jag när folk dömmer sig själva. En sida som jag läser ibland är dailyconfession.com och det är deprimernade hur ofta folk fördömmer sig själva, ganska ofta för en struntsak.

Man ska inte synda på nåden men man måste hela tiden vara medveten om att man blir förlåten. Gud dömmer oss hela tiden, men han dömmer oss till frihet. Han ger oss nåd, inte för att vi förtjänar det, för nåd kan man inte förtjäna, utan för att han älskar oss. han älskar oss så mycket att han skickade sin son att bli dödad för vår skull. Må så vara att hans son fick livet tillbaka men lidandet och livet han led in i sin död var en människas.

Nej så jag hoppas verkligen att folk som skriver till Daily Confession tar tag i sitt liv och inser att de inte längre behöver dömma sig efter att de har lättat sina hjärtan.
De som anser sig inte kunna sluta med ett beteende som de mår dåligt över ska kanske prata med en präst och en läkare. För som det står i Jesu Syraks vishet:

"Men låt också läkaren göra sitt
— även han är ju skapad av Herren.
Låt honom inte lämna dig, ty du behöver honom."
Syr 38:12

Edit: Glömde nästan. Jag har gift mig och känner mig väldigt nöjd med det :)