En dag blev Gud trött på att oljudet i världen. Folk som pratade i mun på varan, alla dessa olika språk (hastiga handlingar när man känner sig trängd, Gud ångrade skapandet av språkförbistringen nu) och alla maskiner som människor hade skapat.
- Nej jag må vara allsmäktig men allt detta ljud blir för mycket för till och med mig att hantera. sa Gud
- Och dessutom så hade nog människorna tyckt det hade varit skönt med
lite tystnad.
- Lillpågen! ropade Gud till Jesus
- Ja vad är det? svarade Jesus
- Vad tycker du om min idé?
- Mjo den är väll ok men inte allt ljud som människorna gör är buller.
- Jo det har du rätt i min son. Vi får jobba lite på det.
En stund senare, Gud vette hur lång tid, så var idén färdig och de
satte den i verket.
Hela världen fick för första gången på väldigt länge en stilla natt, om Gud hade fått sin vilja igenom och gjort jorden platt dvs. Som det var nu så fick folket i Borlänge en stilla natt och folk i Amerka fick en plötslig öronbedövande tystnad.

En präst i Dublin vaknade och ställde sig framför spegeln och gjorde röstövningar inför sin predikan senare på dagen. När han insåg att han inte ens kunde höra sig själv så blev han övertygad om att han var sjuk och gick och la sig igen.

Inget av detta visste dock familjen Jansson när de började sin dag i sitt lilla radhus i ett trevligt kvarter som inte ligger i Borlänge. Mamma Jansson steg upp först och om kaffekokaren och radion var tystare än vanligt så var det å andra sidan för tidigt på morgonen och
med för få koppar kaffe i kroppen för att noteras. Men när hon kom ut på farstutrappa så märkte hon att något var konstigt, något fattades. Det tog henne en stund innan innan hon insåg
att det som fattades var mullret från E22:an en bit bort. Det var alldeles tyst som tystnande när första snön för vintern har lagt sig.
- ....! sa Mamma Jansson. Ett faktum som förvånade henne efter som hon
hade tänkt säga "Vad konstigt!"
- ....! försökte hon igen och det var lika konstigt nu.

Som ett tordön uppfylldes luften av Guds stämma som en ljuv sommarvind. För första gången skulle alla människor få hör guds stämma och orden de fick höra var:
- Hallå, hålla är den här på? Ok då börjar vi. Jordens och mina barn, i vår gudomliga godhet har vi välsignat er med tystnadens gåva. Från och med denna stund så kommer ni endast kunna producera meningsfulla ljud. Om ni har några frågor så får ni gärna fråga mig eller er
närmaste präst. Ha en god fortsatt dag. Amen.

Mamma Jansson rusade in och passerade förbi den nyvakna Pappa Jansson och den jollrande Baby Jansson på vägen till tv:n. Hon zappade mellan kanalerna efter nyheterna men överallt fanns det endast gapande fiskar, förutom en kanal som visade Dynasty. Om Gud tycker om den
såpan, om den har ett ovanligt djup eller om Gud helt enkelt har ett sinne för humor, det tvistar de lärda.

Utmattad föll Mamma Jansson ner i soffan. Ett litet ljud trängde sig in i henne kontemplation. Det klingade som silver i tystnaden och aldrig hade ett sådant ljud förr hörts i det lilla radhuset i
kvarteret som inte fanns i Borlänge. Det var Baby Jansson som skrattade åt Pappa Jansson och hans grimaser när han försökte göra ljud. Till slut insåg han själv hur hans såg ut och släppte ut ett bullrande skratt och blev så förvånad att han tystnade. Hans min var så snopen att Baby Jansson skrattade ännu mer och Mamma Jansson hörde sig säga.
- Jag älskar er!